Ett arv från de ursprungliga gräsmarker
Naturbetesmarker har skapats av betesdjur och människa under århundraden och ligger ofta i övergången mellan åker och skog eller mellan strand och åker. Svenska björkhagar, betade sjöstrandängar, ljunghedar, älvdalsnipor, alvarsmarker och strandbeten längs havskusterna är alla olika former av naturbetesmarker. Markernas imponerande artrikedom är ett arv från de ursprungliga gräsmarker som en gång, tillsammans med vidsträckta lövskogar, täckte Nordeuropa.
De är så artrika, både vad gäller flora och fauna, att de kan jämföras med regnskogen i antal kärlväxter/m2. De är också viktiga rastplatser för migrerande fåglar och fungerar som starka kolsänkor. Naturbetesmarker i sjö- och kustnära lägen fångar upp näringsläckage från omkringliggande åkermark och hjälper på så sätt till att minska övergödningen av Östersjön.
Naturbetesmarker är också våra äldsta kulturmarker med spår av våra förfäders odlingsmöda i form av gamla stenmurar, odlingsrösen och hamlade träd. Att vandra i den miljön är att ta del av levande historia och gör gott för både kropp och själ.
Naturbetesmarker – en värdefull resurs
De svenska naturbetesmarkerna växer sakta igen. Hagmarker, ljunghedar, alvarsmarker och strandbeten längs havskusterna har blivit allt ovanligare. Flera av arterna som lever där är i dag utrotningshotade. En orsak är jordbrukets modernisering och krav på produktivitet vilket i viss mån gjort naturbetesmarkerna ekonomiskt olönsamma för lantbrukaren.